Ni kan inte tro att det är sant. Men vet ni? Det kan inte jag heller!
Jag försöker flytta över mig själv, sakta men säkert.
Om en vecka eller så, hittar ni mig enbart här;
http://www.improveme.se/emman
Sen! En sak till. Jag behöver hjälp. Helst av en utbildad fotograf (som inte är jag själv, hehe) med en riktig header. Jag är less på att inte ha någon ordentlig.
Carro, när är du i stan? Ellie, när har du tid? Anja, har du lärt dig något än?
Hojta! Mitt hår är snart klart, jag har nya, fina kläder och jag är jävligt peppad på en snygg bild som passar till allt.
Om en vecka eller så, hittar ni mig enbart här;
http://www.improveme.se/emman
Sen! En sak till. Jag behöver hjälp. Helst av en utbildad fotograf (som inte är jag själv, hehe) med en riktig header. Jag är less på att inte ha någon ordentlig.
Carro, när är du i stan? Ellie, när har du tid? Anja, har du lärt dig något än?
Hojta! Mitt hår är snart klart, jag har nya, fina kläder och jag är jävligt peppad på en snygg bild som passar till allt.
Nu är jag tillbaka i Sundsvall!
Dessutom är jag blond. Det har varit planen hela tiden, därav kort orangebrunt hår.
Men nu är jag snart där. Kanske en blekning (om ens det) och sen slutfärgen.
Jag beställde hår från Rapunzel, otroligt fint hår. Jag drömde dessutom om Blondinbella inatt, underbar kvinna det där. Vill vara hennes bästa vän. Jäklar va inspirerad man skulle vara dagarna i ända.
Jag bjöd iallafall mamma på middag igår. Det blev tacobuffé på Bite Line, mitt under Timråmatchen dock. Men gott var det. Jag åt för mycket (MEN UTAN ÅNGEST!) och mådde illa. När jag ställde mig på vågen imorse hurrade jag inte direkt, men då försöker jag mig på logiskt tänkande. Dessutom lyser Millans bra ord igenom, och saker känns bättre. Ett par-tre dagar hemma och vågen kommer vara min vän igen, bara jag får komma tillbaka till gamla rutiner.
Ni ska bara veta hur mycket jag avundas er, vars liv inte kretsar kring en uppfinning som visar siffror. Som bara kan sätta er ner med en stor godispåse utan att vara rädd för att ni nästa dag ska platsa i sumoeliten.
Snart får jag vara med er, men det står fan still nu, men det ska det väl göra också, antar jag. ''Så kroppen och hjärnan hinner ifatt'' som mamma så fint uttrycker det.
Jag bjuder på lite mobil(instagram)bilder så länge!
Det var frost igår när jag vaknade hos pappa
Jag köpte frukost och tidningen på tågstationen, har börjat läsa väldigt mycket krönikor
Hej!
Östersund
Långt hår
Nu ska jag ta en cigg på balkongen, sakna Carro som åter igen är tusen mil ifrån mig, dricka mitt kokade Lindvalls-kaffe, känna höstluften i näsa och på benen, sen ska jag väl försöka göra något av denna dagen också.
Över och ut
Men nu är jag snart där. Kanske en blekning (om ens det) och sen slutfärgen.
Jag beställde hår från Rapunzel, otroligt fint hår. Jag drömde dessutom om Blondinbella inatt, underbar kvinna det där. Vill vara hennes bästa vän. Jäklar va inspirerad man skulle vara dagarna i ända.
Jag bjöd iallafall mamma på middag igår. Det blev tacobuffé på Bite Line, mitt under Timråmatchen dock. Men gott var det. Jag åt för mycket (MEN UTAN ÅNGEST!) och mådde illa. När jag ställde mig på vågen imorse hurrade jag inte direkt, men då försöker jag mig på logiskt tänkande. Dessutom lyser Millans bra ord igenom, och saker känns bättre. Ett par-tre dagar hemma och vågen kommer vara min vän igen, bara jag får komma tillbaka till gamla rutiner.
Ni ska bara veta hur mycket jag avundas er, vars liv inte kretsar kring en uppfinning som visar siffror. Som bara kan sätta er ner med en stor godispåse utan att vara rädd för att ni nästa dag ska platsa i sumoeliten.
Snart får jag vara med er, men det står fan still nu, men det ska det väl göra också, antar jag. ''Så kroppen och hjärnan hinner ifatt'' som mamma så fint uttrycker det.
Jag bjuder på lite mobil(instagram)bilder så länge!
Det var frost igår när jag vaknade hos pappa
Jag köpte frukost och tidningen på tågstationen, har börjat läsa väldigt mycket krönikor
Hej!
Östersund
Långt hår
Nu ska jag ta en cigg på balkongen, sakna Carro som åter igen är tusen mil ifrån mig, dricka mitt kokade Lindvalls-kaffe, känna höstluften i näsa och på benen, sen ska jag väl försöka göra något av denna dagen också.
Över och ut
For Emma
Ibland hatar jag mig själv. Eller kanske inte just mig själv, men min hjärna och mina tankar. Om ni bara visste hur många timmar om dagen jag tänker på kalorier och vad jag äter, hur många timmar jag egentligen går hungrig och tänker på allt gott som jag egentligen skulle vilja äta. Att äta en chokladkaka, som förr skulle vara en självklarhet om jag kände för det, är nu tabu. Det är något jag aldrig skulle kunna tänka mig ens för pengar.
Men något har hänt. Jag har börjat äta mer när jag känner för det. Ikväll åt jag t.ex. en Piadina. För två månader sen skulle jag för det första ALDRIG äta efter klockan 19, och för det andra skulle jag ALDRIG äta efter middagen. Men idag unnade jag mig det. Jag åt även två mackor till maten. Bara en sån grej. Förstår ni att jag UNNAR mig det? det är ingen självklarhet. Det är något som sätter sig som en jävla demon på axeln. Den säger ''Nu tappar du kontrollen. känner du? nu är du snart fet igen.''
Jag hatar det. Jag hatar känslan. Det är inte normalt. Jag är sjuk.
Jag sitter just nu med ångest. Även om jag inte ätit mer än någon annan idag. Snarare mindre. Men min livlina i hela min viktnedgång har varit en daglig promenad och väldigt strikta rutiner. Jag har ätit i princip samma sak varje dag i ett halvår och det har funkat för mig. Men sen dess att jag har varit här uppe hos pappa förändras det, i.o.m att man är i ett kök varje dag i princip. Middag är fortfarande detsamma. För det mesta en massa sallad. Till det kyckling eller lax med antingen pasta eller potatis.
Om det finns någon av er som läser min blogg för inspiration, ta åt er av detta:
När ni börjar med en diet, eller som jag bara lägger om kosten, gör det riktigt. Frukost, lunch, middag och två mellanmål. Jag har inte gjort det på rätt sätt, och därför rasat i vikt. Nu är jag istället livrädd för att ordna upp matvanorna. Låt det hellre ta tid. Det är det enda jag kan säga.
Jag är van vid det här nu. Det har blivit en del av mitt liv. Jag säger inte att jag mår dåligt, att jag längtar efter något. Visst vill jag kunna köpa en stor godispåse en fredagkväll, eller äta en pizza med en vän när regnet faller ner utanför.
Men jag måste få ordna upp allt med livet innan jag kan börja unna mig det. Jag vill för det första nå min slutgiltiga målvikt. Dit har jag 7 kg. Då har jag gått ner 40 kg totalt. Sen vill jag komma igång med träning på riktigt, på ett gym och ska därför investera i ett gymkort (alt. önska mig ett i julklapp eller födelsedagspresent), och sen, sen när allt det har börjat rulla på kan jag ta tag i mitt unnande.
Jag vet att en chokladkaka eller en pizza nångång ibland inte gör något med min vikt, mycket väl vet jag det. Men min svaghet är att det lätt kan gå överstyr. Att jag unnar mig för ofta. Fuskar. Det har hänt förut, och det ledde till att jag slutade med LCHF som jag då höll på med.
Jag ska inte låta det hända den här gången. Jag har aldrig lyckats såhär bra, och jag ska hela vägen den här gången. Jag måste göra det för min skull. För tjejen som alltid varit mobbad, för tjejen med det dåliga självförtroendet, för tjejen som åt när hon var ledsen, för tjejen som aldrig trodde att hon skulle bli av med oskulden, för tjejen som aldrig har känt sig fin. För mig. Bara för mig.
Men något har hänt. Jag har börjat äta mer när jag känner för det. Ikväll åt jag t.ex. en Piadina. För två månader sen skulle jag för det första ALDRIG äta efter klockan 19, och för det andra skulle jag ALDRIG äta efter middagen. Men idag unnade jag mig det. Jag åt även två mackor till maten. Bara en sån grej. Förstår ni att jag UNNAR mig det? det är ingen självklarhet. Det är något som sätter sig som en jävla demon på axeln. Den säger ''Nu tappar du kontrollen. känner du? nu är du snart fet igen.''
Jag hatar det. Jag hatar känslan. Det är inte normalt. Jag är sjuk.
Jag sitter just nu med ångest. Även om jag inte ätit mer än någon annan idag. Snarare mindre. Men min livlina i hela min viktnedgång har varit en daglig promenad och väldigt strikta rutiner. Jag har ätit i princip samma sak varje dag i ett halvår och det har funkat för mig. Men sen dess att jag har varit här uppe hos pappa förändras det, i.o.m att man är i ett kök varje dag i princip. Middag är fortfarande detsamma. För det mesta en massa sallad. Till det kyckling eller lax med antingen pasta eller potatis.
Om det finns någon av er som läser min blogg för inspiration, ta åt er av detta:
När ni börjar med en diet, eller som jag bara lägger om kosten, gör det riktigt. Frukost, lunch, middag och två mellanmål. Jag har inte gjort det på rätt sätt, och därför rasat i vikt. Nu är jag istället livrädd för att ordna upp matvanorna. Låt det hellre ta tid. Det är det enda jag kan säga.
Jag är van vid det här nu. Det har blivit en del av mitt liv. Jag säger inte att jag mår dåligt, att jag längtar efter något. Visst vill jag kunna köpa en stor godispåse en fredagkväll, eller äta en pizza med en vän när regnet faller ner utanför.
Men jag måste få ordna upp allt med livet innan jag kan börja unna mig det. Jag vill för det första nå min slutgiltiga målvikt. Dit har jag 7 kg. Då har jag gått ner 40 kg totalt. Sen vill jag komma igång med träning på riktigt, på ett gym och ska därför investera i ett gymkort (alt. önska mig ett i julklapp eller födelsedagspresent), och sen, sen när allt det har börjat rulla på kan jag ta tag i mitt unnande.
Jag vet att en chokladkaka eller en pizza nångång ibland inte gör något med min vikt, mycket väl vet jag det. Men min svaghet är att det lätt kan gå överstyr. Att jag unnar mig för ofta. Fuskar. Det har hänt förut, och det ledde till att jag slutade med LCHF som jag då höll på med.
Jag ska inte låta det hända den här gången. Jag har aldrig lyckats såhär bra, och jag ska hela vägen den här gången. Jag måste göra det för min skull. För tjejen som alltid varit mobbad, för tjejen med det dåliga självförtroendet, för tjejen som åt när hon var ledsen, för tjejen som aldrig trodde att hon skulle bli av med oskulden, för tjejen som aldrig har känt sig fin. För mig. Bara för mig.
Det här med bilder, hjärtan och musik
Jag har blivit matad med musik så länge jag kan minnas. Min pappa har alltid haft ett otroligt stort musikintresse, och alla som känner mig vet att det har smittat mig också. Det finns få stunder på dagen då jag inte lyssnar på musik. Vissa bilder får mig att tänka på en speciell låt. Bara vissa bilder. Jag ska visa några;
The Vaccines – Wreckin' Bar (Ra Ra Ra)
Håkan Hellström – Man måste dö några gånger innan man kan leva
Kristian Anttila – Sockerläpp
Robyn – Dancing On My Own
Ungefär sådär. En speciell bild på ett speciellt ting, och låten kommer direkt. Något som associeras med just bilden.
Sista bilden är den jobbigaste. Den jobbigaste av alla bilder jag har, tror jag. Det är något konstigt med känslan. Hatkärlekssaknadsförakt.
Ni vet att jag är väldigt öppen i min blogg. Jag skriver om i princip allt, och väldigt detaljerat. Jag skulle, utan problem, kunna skriva i detalj hur det var första gången jag hade sex, vilka ställningar, osv. Sånt är inga problem för mig. Men när det kommer till killen på bilden stänger jag av allt. Jag kan inte vara ärlig med er när det kommer till honom. Det är av den enkla anledningen att det gör för ont. Fortfarande. Då har jag inte haft med honom att göra på drygt ett år. Två dagar efter Popaganda bröt vi.
Sen dess har jag inte haft någon som helst kontakt med honom.
Jag saknar honom. Varje dag, faktiskt. Men jag har lärt mig att leva med det. Det bara finns där och kommer fram ibland, som en skugga över axeln. Det är inget jag ärligt talat orkar gå och rota i, för om jag börjar gå djupare med det kommer jag sakta men säkert krossas, en liten bit av hjärta och själ i taget.
Tänk er bara att förlora en person som blivit som en blandning av en bästa vän och ett syskon. Någon som är exakt likadan gällande allt, som delar dina åsikter, tankar, ditt musikintresse, humor. Allt som är du. Förlusten av en sån person är fruktansvärd bara den. Om du dessutom lägger till ett form av svek - förstår ni?
Därför klarar jag fortfarande inte av att förklara allt som hände. Hjärtat har inte hämtat sig än, det saknar fortfarande för mycket.
Hur mår era hjärtan?
Håkan Hellström – Man måste dö några gånger innan man kan leva
Kristian Anttila – Sockerläpp
Robyn – Dancing On My Own
Ungefär sådär. En speciell bild på ett speciellt ting, och låten kommer direkt. Något som associeras med just bilden.
Sista bilden är den jobbigaste. Den jobbigaste av alla bilder jag har, tror jag. Det är något konstigt med känslan. Hatkärlekssaknadsförakt.
Ni vet att jag är väldigt öppen i min blogg. Jag skriver om i princip allt, och väldigt detaljerat. Jag skulle, utan problem, kunna skriva i detalj hur det var första gången jag hade sex, vilka ställningar, osv. Sånt är inga problem för mig. Men när det kommer till killen på bilden stänger jag av allt. Jag kan inte vara ärlig med er när det kommer till honom. Det är av den enkla anledningen att det gör för ont. Fortfarande. Då har jag inte haft med honom att göra på drygt ett år. Två dagar efter Popaganda bröt vi.
Sen dess har jag inte haft någon som helst kontakt med honom.
Jag saknar honom. Varje dag, faktiskt. Men jag har lärt mig att leva med det. Det bara finns där och kommer fram ibland, som en skugga över axeln. Det är inget jag ärligt talat orkar gå och rota i, för om jag börjar gå djupare med det kommer jag sakta men säkert krossas, en liten bit av hjärta och själ i taget.
Tänk er bara att förlora en person som blivit som en blandning av en bästa vän och ett syskon. Någon som är exakt likadan gällande allt, som delar dina åsikter, tankar, ditt musikintresse, humor. Allt som är du. Förlusten av en sån person är fruktansvärd bara den. Om du dessutom lägger till ett form av svek - förstår ni?
Därför klarar jag fortfarande inte av att förklara allt som hände. Hjärtat har inte hämtat sig än, det saknar fortfarande för mycket.
Hur mår era hjärtan?
Ja, god morgon då!
Jag tänkte unna mig en sovmorgon, men fick jag någon? Nej.
Kirurgen ringde. Lät väldigt otrevlig och frågade saker han uppenbarligen redan visste, lät lite som om han testade mig. Men jag fick iallafall veta att jag kunde få en tid om ca 2 veckor. Bra och dåligt. Bra att det går hyffsat snabbt iallafall, dåligt för att jag inte vet hur det blir med jobbet nu de kommande veckorna.
Jag ska ringa min chef idag, läsa klartext liksom.
Jag ska iallafall snart iväg till pappas jobb (som vanligt) för han behövde ha hjälp med lunchen idag. Jag vet dock inte om jag är så pepp på att stå en dag i köket, men jag antar att jag kan hjälpa till med lite. Han måste dock komma och hämta mig, för det regnar här, jag måste köpa cigg och jag har på mig nya fina tröjor.
Jag har lite ångest över att jag spenderade så mycket pengar igår, men om man tänker på att det faktiskt är kläder, kläder som nu för tiden är något som jag knappt har så var det bra. Det är dock köpstopp nu, efter en sak till, för annars har jag inte råd att åka till Dublin, ungefär. Haha!
Vad händer i Sundsvall idag? Eller, inte bara Sundsvall såklart. Vart kommer ni ifrån? Är det någon som läser min blogg som aldrig har träffat mig i verkligheten? GUD så spännande det skulle vara!! haha.
Ha en fin dag, puss på snoken!
Kirurgen ringde. Lät väldigt otrevlig och frågade saker han uppenbarligen redan visste, lät lite som om han testade mig. Men jag fick iallafall veta att jag kunde få en tid om ca 2 veckor. Bra och dåligt. Bra att det går hyffsat snabbt iallafall, dåligt för att jag inte vet hur det blir med jobbet nu de kommande veckorna.
Jag ska ringa min chef idag, läsa klartext liksom.
Jag ska iallafall snart iväg till pappas jobb (som vanligt) för han behövde ha hjälp med lunchen idag. Jag vet dock inte om jag är så pepp på att stå en dag i köket, men jag antar att jag kan hjälpa till med lite. Han måste dock komma och hämta mig, för det regnar här, jag måste köpa cigg och jag har på mig nya fina tröjor.
Jag har lite ångest över att jag spenderade så mycket pengar igår, men om man tänker på att det faktiskt är kläder, kläder som nu för tiden är något som jag knappt har så var det bra. Det är dock köpstopp nu, efter en sak till, för annars har jag inte råd att åka till Dublin, ungefär. Haha!
Vad händer i Sundsvall idag? Eller, inte bara Sundsvall såklart. Vart kommer ni ifrån? Är det någon som läser min blogg som aldrig har träffat mig i verkligheten? GUD så spännande det skulle vara!! haha.
Ha en fin dag, puss på snoken!
Nya fina krejor!
Tröja, Kappahl
Tröja, Monki
Blus, Vero Moda
Grovt stickad kjol, Gina Tricot
Huvtröja, HM
Trosor, Gina Tricot
Bälte, Gina Tricot
Tubtopp, Gina Tricot
Höstskor, Åhlens
Tröja, Monki
Blus, Vero Moda
Grovt stickad kjol, Gina Tricot
Huvtröja, HM
Trosor, Gina Tricot
Bälte, Gina Tricot
Tubtopp, Gina Tricot
Höstskor, Åhlens
Fina bilder från idag!
Har haft en fantastisk dag med Carro! Spenderat alldeles för mycket pengar, men det är jag värd. Verkligen.
Jag visar allt jag köpt imorgon. Nu tittar jag och pappa på Friends with Benifits.
På återseende.
Jag visar allt jag köpt imorgon. Nu tittar jag och pappa på Friends with Benifits.
På återseende.
Jag är helt slut! En heldag i Östersund me...
Jag är helt slut! En heldag i Östersund med sin bästa vän tar på Lill-kroppen, men åh så bra jag mår! Just nu sitter jag på bussen påväg hem till pappa. Han är ledig idag men jag var så dödligt sugen på pestopasta och kyckling som jag vet att dom har på hans jobb så han ska möta mig där för middag! Sen ska vi hem till han. Jag ska se film och dricka te ikväll. Perfekt efter en lång dag. Skriver när jag kommer hem. Visar mina nya krejor och sådär. På återseende.
Imorgon!
Får jag äntligen träffa Carro igen!
En heldag i östersund med shopping (för min del), mysfika och catching up. Precis vad jag behöver, även om vi träffades för inte mer än en vecka sen. Det är jobbigt att vara iväg från sin bästa vän så länge.
På tal om att vara borta från vänner; jag saknar Ellie, Amanda, Millan, Ingrid, Anja, Frida och näst intill alla andra vänner jag inte har träffat på hur länge som helst. Vill helst åka tillbaka till sundsvall och träffa er alla, sen åka tillbaka och jobba med nyfunnen energi, ett glatt humör och nya fina minnen.
Hoppas att ni har det fint. Jag sitter med en kopp te och 2½ men på tv, pappan på soffan och levande ljus tända på bordet. Hade jag inte vetat att jag fått lappsjuka varit ett faktum hade jag kunnat fundera på att bo här uppe lite mer permanent, men det kommer aldrig hända. Utan cityhets skulle jag nog bli psykiskt sjuk på riktigt. Det vill vi ju inte, så jag stannar i Sundsvall ett tag, sen beger jag mig ut på äventyr i södra sverige, pluggar hjärnan ur skallen och får ett välbetalt jobb. Då ska jag bjuda på fest.
På tal om fest.
Jag har börjat skriva ner en kakbuffé jag ska ha på min 20-årsdag. Den domineras av choklad. Jag har än så länge 12 sorters kakor osv. Jag kommer dock inte vara i sundsvall på min födelsedag utan jag kommer fira den med familjen på pappas värdshus. Om någon känner för att komma upp och gratta mig går det såklart mycket väl för sig!
Nu ska jag stänga dumburken.
Jag kanske uppdaterar imorgon, om jag inte är tröttare än tröttast efter en dag av vandring, blåst och bussåkande.
På återseende!
En heldag i östersund med shopping (för min del), mysfika och catching up. Precis vad jag behöver, även om vi träffades för inte mer än en vecka sen. Det är jobbigt att vara iväg från sin bästa vän så länge.
På tal om att vara borta från vänner; jag saknar Ellie, Amanda, Millan, Ingrid, Anja, Frida och näst intill alla andra vänner jag inte har träffat på hur länge som helst. Vill helst åka tillbaka till sundsvall och träffa er alla, sen åka tillbaka och jobba med nyfunnen energi, ett glatt humör och nya fina minnen.
Hoppas att ni har det fint. Jag sitter med en kopp te och 2½ men på tv, pappan på soffan och levande ljus tända på bordet. Hade jag inte vetat att jag fått lappsjuka varit ett faktum hade jag kunnat fundera på att bo här uppe lite mer permanent, men det kommer aldrig hända. Utan cityhets skulle jag nog bli psykiskt sjuk på riktigt. Det vill vi ju inte, så jag stannar i Sundsvall ett tag, sen beger jag mig ut på äventyr i södra sverige, pluggar hjärnan ur skallen och får ett välbetalt jobb. Då ska jag bjuda på fest.
På tal om fest.
Jag har börjat skriva ner en kakbuffé jag ska ha på min 20-årsdag. Den domineras av choklad. Jag har än så länge 12 sorters kakor osv. Jag kommer dock inte vara i sundsvall på min födelsedag utan jag kommer fira den med familjen på pappas värdshus. Om någon känner för att komma upp och gratta mig går det såklart mycket väl för sig!
Nu ska jag stänga dumburken.
Jag kanske uppdaterar imorgon, om jag inte är tröttare än tröttast efter en dag av vandring, blåst och bussåkande.
På återseende!
För exakt ett år sen
söndagen den 12:e september 2010
psykopat.
Jag sov som en stock inatt, det beror nog på morfinet jag får att dricka när jag har sån förfärlig hosta.
Idag ska jag åka ut till Timrå och träna dom små. Det känns lite tärt att alla mina pengar går till att åka fram och tillbaka, men... karma, karma, karma.
Har packat ihop hela mitt rum, kanske har skrivit det, men ändå. Det känns jättekonstigt.
Nu ska jag göra något att äta, sen ska jag packa iordning allt sen ska jag vandra ner till bussen.
Läsa ska jag göra på bussen också, avslappnande som fan!
peace & love
Idag ska jag åka ut till Timrå och träna dom små. Det känns lite tärt att alla mina pengar går till att åka fram och tillbaka, men... karma, karma, karma.
Har packat ihop hela mitt rum, kanske har skrivit det, men ändå. Det känns jättekonstigt.
Nu ska jag göra något att äta, sen ska jag packa iordning allt sen ska jag vandra ner till bussen.
Läsa ska jag göra på bussen också, avslappnande som fan!
peace & love
Då såg det ut så.
Idag är livet något helt annat. En helt annan känsla sprider sig i kroppen och jag minns hur allting var. Jag var nästan 40 kg tyngre och det var en vikt som konstant vilade på mina axlar, jag var mitt uppe i flytt och föräldrarnas skilsmässa, jag skulle byta ut mitt liv på landet mot stadslivet, jag gick sista året på gymnasiet och jag tränade småbarn i simning.
Idag är allt annorlunda, jag känner mig fin och jag och kroppen har inte mått bättre.
Skilsmässan har lagt sig och båda mår bättre. Pappa har flyttat men jag träffar honom ibland. Simning varken tränar jag eller lär ut längre och stadslivet är det rätta för mig.
Jag har ett jobb, inkomst och fantastiska vänner. Jag har mycket roligt att se fram emot och jag nästan älskar livet! Det är fint. Att allt vänder till det bättre, bara man håller ut, har viljestyrkan och motivationen till det.
Nu ska jag sova.
Ha det fint, god natt och sov gott och dröm sött och lev väl.
Idag är livet något helt annat. En helt annan känsla sprider sig i kroppen och jag minns hur allting var. Jag var nästan 40 kg tyngre och det var en vikt som konstant vilade på mina axlar, jag var mitt uppe i flytt och föräldrarnas skilsmässa, jag skulle byta ut mitt liv på landet mot stadslivet, jag gick sista året på gymnasiet och jag tränade småbarn i simning.
Idag är allt annorlunda, jag känner mig fin och jag och kroppen har inte mått bättre.
Skilsmässan har lagt sig och båda mår bättre. Pappa har flyttat men jag träffar honom ibland. Simning varken tränar jag eller lär ut längre och stadslivet är det rätta för mig.
Jag har ett jobb, inkomst och fantastiska vänner. Jag har mycket roligt att se fram emot och jag nästan älskar livet! Det är fint. Att allt vänder till det bättre, bara man håller ut, har viljestyrkan och motivationen till det.
Nu ska jag sova.
Ha det fint, god natt och sov gott och dröm sött och lev väl.
Fan
Dagen av alla dagar. Vi hade 94 frukost idag, och vad får jag? Jo, ett gallanfall.
Jag var tvungen att gå hem och dom fick ta in en kock för att hela stället inte skulle fallera imorse. Jag skäms, så fruktansvärt. Det värsta är att det påminner om skolan. När man skolkade, skyllde på sjukdom för att t.ex. slippa ett prov. Så är det inte. Under ett gallanfall kan man inte sitta, inte stå, man vill gråta och skrika och kräkas, men inget av det händer, så man ligger bara och våndas, trots medicin. Ligger där utan att smärtan avtar, eftersom att den inte funkar på mig.
Idag låg jag säkert två timmar och verkligen försökte somna (eftersom att man inte klarar av att vara vaken) innan jag till slut lyckades. Det är minut för minut man räknar då, om inte sekund för sekund. Det gör så förjävla ont.
Jag skäms. Det kändes förjävligt att det blir såhär. Jag vill ju jobba, jag vill hjälpa till.
Det är orättvist.
Jag ska ner och prata med min chef iallafall, hon vet hur det ligger till. Sen imorgon ringer mamma kirurgen.
Pappa kommer och hämtar mig sen, och då är jag ledig fram tills fredag. Har jag tur får jag operera mig redan nu i veckan. Håll tummarna för mig.
Jag var tvungen att gå hem och dom fick ta in en kock för att hela stället inte skulle fallera imorse. Jag skäms, så fruktansvärt. Det värsta är att det påminner om skolan. När man skolkade, skyllde på sjukdom för att t.ex. slippa ett prov. Så är det inte. Under ett gallanfall kan man inte sitta, inte stå, man vill gråta och skrika och kräkas, men inget av det händer, så man ligger bara och våndas, trots medicin. Ligger där utan att smärtan avtar, eftersom att den inte funkar på mig.
Idag låg jag säkert två timmar och verkligen försökte somna (eftersom att man inte klarar av att vara vaken) innan jag till slut lyckades. Det är minut för minut man räknar då, om inte sekund för sekund. Det gör så förjävla ont.
Jag skäms. Det kändes förjävligt att det blir såhär. Jag vill ju jobba, jag vill hjälpa till.
Det är orättvist.
Jag ska ner och prata med min chef iallafall, hon vet hur det ligger till. Sen imorgon ringer mamma kirurgen.
Pappa kommer och hämtar mig sen, och då är jag ledig fram tills fredag. Har jag tur får jag operera mig redan nu i veckan. Håll tummarna för mig.
Gud, vilken dag!
Jag glömde helt bort att det var lördag idag, vilket slutade med att jag var på jobbet runt sex även fast jag började halv sju. Det var ju skönt till en början, men vi hade över 50 till frukosten och diskmaskinen funkade inte vilket ledde till att disken samlades på hög, allt blev skitigt och äckligt och flottigt och allt tog slut i matsalen, ungefär.
Vi fick iallafall till allt till slut, och allt löste sig. Vi fick igång maskinen och jag stod två timmar och diskade. När klockan var tio i tre andades jag ut. Tio minuter kvar, tänkte jag. Hur fel hade jag inte? Hanna som jag jobbar med fick slut tolv, så det var jag och en tjej som heter Kerstin som jobbade. Allt var kaos till lunchen så jag fick stanna kvar ett tag till, hjälpa dom att putsa bestick. Vi sa en halvtimme, det kändes ändå okej. Men tiden gick, uppgifterna jag fick blev fler och fler och blodsockret blev näst intill obefintligt. Var likblek när jag tittade mig i spegeln. Jag fortsatte iallafall med allt jag skulle göra, vilket till slut ledde till ca 3½ timme övertid.
Jag ska egentligen inte klaga. Tjänade över 1000 kr idag. Men fötterna är döda, magen är död efter att jag hetsätit mat pga att jag var så fruktansvärt hungrig och jag är tröttare än de flesta just nu.
Jag ska ta en dusch, kolla runt lite på tv och sen sova. Ska vara i säng senast halv tio ikväll.
Jag vet inte om jag måste gå ner till frukosten lite tidigare imorgon. Minns inte om jag skulle göra äggröra och bacon eller inte. Roligt om jag glömde det enda som Hanna bad mig göra.
Imorgon åker jag till pappa efter jobbet iallafall. Kyckling och pasta blir det till mig. Med massa god sallad, fetaost, oliver, loka till det! Gott!
Ha en fin kväll, allihopa.
Fint jag hade det imorse va?
Lisbon, OH
Hej mina vänner!
Har ni saknat mig?
Jag har som sagt åkt tillbaka till jobbet. Jag har de konstigaste dagarna då jag jobbar fredag-söndag tre veckor framöver. Då är det ju helt lönlöst att åka tillbaka till Sundsvall, och framför allt väldigt oekonomiskt, så jag kommer att jobba på helgerna och bo hos pappa på vardagarna. Det är bra!
Dagen idag gick snabbt, dock fick jag sluta tidigare, vilket kan bero på de. Jag gick och började simma direkt när jag slutat, men efter en kvart var kroppen och huvudet helt slut så jag gick upp och somnade i bastun i kanske 5 minuter. Inte så bra om jag somnat längre, kanske.
Jag gick iallafall hem till stugan, somnade och vaknade av att My visade någon stugan. Det visade sig vara en kille som ska bo här med oss. Städningsfreak som jag är skämdes jag över hur otroligt skitigt det egentligen var här, så innan jag satte igång med middagen damsög jag hela stugan.
Till middag åt jag cous-cous med tonfisk och tacosås och hur mycket sallad som helst, samt en av mammas morotsbullar. Det är skönt att jag har med mig normal mat hit (läs: fettsnål, ingen gräddig mat, gall-snäll mat), för annars vet jag inte hur det hade gått. Det kommer dock balla ur när säsongen börjar. Jag kommer inte ha råd att köpa mat till middag varje dag, men en kock nere i köket är snäll och vill göra mat speciellt till mig, med tanke på gallan, osv.
Ja, nog om det.
Jag har tittat ut lite saker som jag ska köpa när jag åker till Östersund på måndag eller tisdag:
Klänningen är jag något osäker på.
Det beror på hur den sitter. Men jag vill ha en fin klänning, som är hyffsat diskret och fin till vardags, men som man ändå kan klä upp med smycken, skor, hår och smink (modebloggaren har talat!). Vi får se!
Nu ska jag fördriva tiden framför datorn. På tvn är det bara skräp i.o.m med att det är fredag. Då är det aldrig något bra.
Ha en fin kväll!
L.I.F.E.G.O.E.S.O.N
Jag har som sagt åkt tillbaka till jobbet. Jag har de konstigaste dagarna då jag jobbar fredag-söndag tre veckor framöver. Då är det ju helt lönlöst att åka tillbaka till Sundsvall, och framför allt väldigt oekonomiskt, så jag kommer att jobba på helgerna och bo hos pappa på vardagarna. Det är bra!
Dagen idag gick snabbt, dock fick jag sluta tidigare, vilket kan bero på de. Jag gick och började simma direkt när jag slutat, men efter en kvart var kroppen och huvudet helt slut så jag gick upp och somnade i bastun i kanske 5 minuter. Inte så bra om jag somnat längre, kanske.
Jag gick iallafall hem till stugan, somnade och vaknade av att My visade någon stugan. Det visade sig vara en kille som ska bo här med oss. Städningsfreak som jag är skämdes jag över hur otroligt skitigt det egentligen var här, så innan jag satte igång med middagen damsög jag hela stugan.
Till middag åt jag cous-cous med tonfisk och tacosås och hur mycket sallad som helst, samt en av mammas morotsbullar. Det är skönt att jag har med mig normal mat hit (läs: fettsnål, ingen gräddig mat, gall-snäll mat), för annars vet jag inte hur det hade gått. Det kommer dock balla ur när säsongen börjar. Jag kommer inte ha råd att köpa mat till middag varje dag, men en kock nere i köket är snäll och vill göra mat speciellt till mig, med tanke på gallan, osv.
Ja, nog om det.
Jag har tittat ut lite saker som jag ska köpa när jag åker till Östersund på måndag eller tisdag:
Klänningen är jag något osäker på.
Det beror på hur den sitter. Men jag vill ha en fin klänning, som är hyffsat diskret och fin till vardags, men som man ändå kan klä upp med smycken, skor, hår och smink (modebloggaren har talat!). Vi får se!
Nu ska jag fördriva tiden framför datorn. På tvn är det bara skräp i.o.m med att det är fredag. Då är det aldrig något bra.
Ha en fin kväll!
L.I.F.E.G.O.E.S.O.N
Trixade med håret. Slingade lite. Blev en ...
Trixade med håret. Slingade lite. Blev en skön förändring då de var aningen livlöst innan! Min tanke är att bli ännu ljusare, men ska göra det långsamt med slingor osv. Nu ska jag titta på Sex and the City på 10an, sen klockan elva är det Criminal Minds. Det var allt för länge sen jag såg det. Imorgon har jag inget planerat förutom en löprunda, samtal med banken och matlagning. Ska Även packa! Sen inget mer. Ha en fin kväll (och ursäkta bilden utan smink och mjukiströja) så hörs vi imorgon! God natt.
