Jag känner mig fruktansvärt malplacerad i Sundsvall. Det är bara fel. Folket är inte som jag här, och det vet jag utan att veta vem jag egentligen är. Jag vill åka bort. Någonstans där ingen vet vem jag är. Vill ta det lugnt, fundera, skriva, lyssna på musik, uppleva en annan kultur.

Jag känner mig hämmad här. Som om jag inte kan visa hur jag vill vara och hur jag tänker utan att någon tänker eller säger att jag är dum i huvudet. Det finns en person förutom mamma som jag kan vara mig själv med. Så ska det väl ändå inte vara? Det mystiska är att, jag inte vet hur jag är. Det är som om jag går in i en annan värld när jag är runt folk. Som om jag sätter på mig en mask.
Detta låter som något taget ur en bok, som om jag har titta på för mycket film.

Dock ''hittar'' alltid personerna i filmerna sig själva. Det är inte riktigt lika lätt i verkligheten. Om detta nu är verkligheten. Vem vet? Vem vet egentligen hur allting är?

Jag vill hitta mig själv. Jag vill kunna vara mig själv utan att behöva tänka efter. Utan att behöva fundera vad folk tycker.

Jag vill kunna göra det jag vill utan att folk har tvivel. Utan att folk dömmer mig. Utan att folk säger att det aldrig kommer att hända. Jag vill leva ut min passion till max, och det kan jag inte göra i Sundsvall. Det är för litet för mig. För inskränkt. För trist.

Det kanske bara är jag som är trist, vad vet jag? Jag vet bara att Sundsvall inte räcker för mig längre.
Inte på långa vägar.