Kärlek på fyra minuter

Det är så otroligt enkelt.
Jag saknar det. Jag saknar känslan av att vara så kär att man skulle kunna börja gråta.
Av att vara så kär att man inte kan tänka på något annat. Jag saknar att kunna associera alla kärlekslåtar, om så bara en rad, till en person.
Kärlek när den är som underbarast. Om det bara ska vara en kyss eller en kram. Eller om det är sex och rollspel. Det spelar ingen roll.
Jag saknar det. Jag saknar kärlek. Så jävla mycket.
Inte ens te kan dämpa det nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0