Jag vill inte
Jag vill inte vara ensam längre.
Jag vill ha en stabil famn att falla in i.
Jag vill ha det Moto Boy sjunger om. Alla gånger. Lyckligt som olyckligt. Jag vill vara någons Någon. Den speciella tanken innan den somnar, den ljuva känslan när den vaknar. Det konstanta leendet.
Jag är trött. Ostabil. Osäker. Rädd. Samtidigt förväntansfull. Spänd. Otålig.
Finns det medicin för såna som mig?
Jag vill ha en stabil famn att falla in i.
Jag vill ha det Moto Boy sjunger om. Alla gånger. Lyckligt som olyckligt. Jag vill vara någons Någon. Den speciella tanken innan den somnar, den ljuva känslan när den vaknar. Det konstanta leendet.
Jag är trött. Ostabil. Osäker. Rädd. Samtidigt förväntansfull. Spänd. Otålig.
Finns det medicin för såna som mig?
Kärlek på fyra minuter
Det är så otroligt enkelt.
Jag saknar det. Jag saknar känslan av att vara så kär att man skulle kunna börja gråta.
Av att vara så kär att man inte kan tänka på något annat. Jag saknar att kunna associera alla kärlekslåtar, om så bara en rad, till en person.
Kärlek när den är som underbarast. Om det bara ska vara en kyss eller en kram. Eller om det är sex och rollspel. Det spelar ingen roll.
Jag saknar det. Jag saknar kärlek. Så jävla mycket.
Inte ens te kan dämpa det nu.
Jag saknar det. Jag saknar känslan av att vara så kär att man skulle kunna börja gråta.
Av att vara så kär att man inte kan tänka på något annat. Jag saknar att kunna associera alla kärlekslåtar, om så bara en rad, till en person.
Kärlek när den är som underbarast. Om det bara ska vara en kyss eller en kram. Eller om det är sex och rollspel. Det spelar ingen roll.
Jag saknar det. Jag saknar kärlek. Så jävla mycket.
Inte ens te kan dämpa det nu.
Frågor!
Utseende:
1. vilken ögonfärg har du: Jätteblåa.
2. hur lång är du: 170 ca.
3. vilken hårfärg har du: Brunt ett litet tag till.
4. långt eller kort hår: Långt.
5. piercingar i anisktet: Nej, tack.
6. vilken ögonfärg skulle du vilja ha: Lite mer isblåa skulle vara fint.
7. hur lång skulle du vilja vara; Några centimeter längre skulle vara fint.
8. vilken hårfärg skulle du vilja: Ljusare.
9. vill du ha kort eller långt hår: Längre.
10. skulle du vilja ha piercingar: En smiley.
Senaste du:
11. åt: lax, ris, sallad.
12. drack: En kopp kaffe.
13. du fick sms av och vad de stod: ''Okej, jag tittar på tv :)'' eller något. Från Tobias.
14. du skrev sms till och vad du skrev: ''Okaaaj!'' till ovanstående.
15. sa: ''Men det har du ju redan sagt!''
16. kramade: Carro imorse när hon lämnade mig.
17. hade sex med och när: Erik. Typ.. en månad sen? #dödamig
19. du spydde: OJ! det var ett bra tag sen nu.
20. du skrattade riktigt mycket: Säkert med Carro nu i dagarna.
Kärlek:
21. är du singel: Ja.
22. om du inte är, med vem är du tillsammans: mig själv.
23. ditt längsta förhållande: Det blev lite suddigt, så vet inte riktigt.
24. med vem då: Tobias.
25. när någon säger din första kärlek vem tänker du på då: Tobias.
26. är du fortfarande kär i personen ovan: Nej.
27. gillar du någon just nu: Nej.
28. hur många seriösa förhållanden har du haft: Ett, antar jag.
29. vill du vara singel: Nej, nu börjar det bli rätt trist faktiskt.
30. vill du gifta dig: Inte just nu, men någon gång.
31. Vad heter din nuvarande pojk/flickvän: No name found.
Vänner:
32. de som vet mest om dig: Carrobarro.
33. den vän som du har känt längst: Ellie.
34. flera bra kompisar eller bara en allra bästa vän: Både och. En bästa vän och flera bra vänner.
35. någon du saknar att umgås med: Oj, många där.
36. en av dina bästa killkompisar: Tobias.
37. någon kompis som bor långt ifrån dig: Många.
38. den du har mest minnen med: Ellie och Carro.
39. bra vänner du inte träffar ofta: Anja, Ingrid, Frida, bl.a.
40. har du någon gång varit vän med någon som du inte tycker om nu?: Ja.
Övrigt:
41. personlighet: Rätt säker på att jag är schizofren, ena dagen är jag bäst, andra dagen sämst.
42. sport: Simning.
43. galen eller lugn: en skön blandning.
44. har du någon gång hört att du sjunger bra: HAHA, ja. Otroligt nog.
45. dricker du alkohol: Klart jag gör.
46. har du hört att du borde bli modell: Nej.
47. något speciellt du alltid har på dig varje dag: Underkläder. Vissa dagar bara det.
48. röker du: Ja.
6 onödiga frågor:
49. har du rökt? Ja.
50. har du snusat? Ja.
51. har druckit? Ja.
52. har haft sex? Ja.
53. har kysst en av motsatt kön? Ja.
54. strulat med någon av motsatt kön? Ja.
1. vilken ögonfärg har du: Jätteblåa.
2. hur lång är du: 170 ca.
3. vilken hårfärg har du: Brunt ett litet tag till.
4. långt eller kort hår: Långt.
5. piercingar i anisktet: Nej, tack.
6. vilken ögonfärg skulle du vilja ha: Lite mer isblåa skulle vara fint.
7. hur lång skulle du vilja vara; Några centimeter längre skulle vara fint.
8. vilken hårfärg skulle du vilja: Ljusare.
9. vill du ha kort eller långt hår: Längre.
10. skulle du vilja ha piercingar: En smiley.
Senaste du:
11. åt: lax, ris, sallad.
12. drack: En kopp kaffe.
13. du fick sms av och vad de stod: ''Okej, jag tittar på tv :)'' eller något. Från Tobias.
14. du skrev sms till och vad du skrev: ''Okaaaj!'' till ovanstående.
15. sa: ''Men det har du ju redan sagt!''
16. kramade: Carro imorse när hon lämnade mig.
17. hade sex med och när: Erik. Typ.. en månad sen? #dödamig
19. du spydde: OJ! det var ett bra tag sen nu.
20. du skrattade riktigt mycket: Säkert med Carro nu i dagarna.
Kärlek:
21. är du singel: Ja.
22. om du inte är, med vem är du tillsammans: mig själv.
23. ditt längsta förhållande: Det blev lite suddigt, så vet inte riktigt.
24. med vem då: Tobias.
25. när någon säger din första kärlek vem tänker du på då: Tobias.
26. är du fortfarande kär i personen ovan: Nej.
27. gillar du någon just nu: Nej.
28. hur många seriösa förhållanden har du haft: Ett, antar jag.
29. vill du vara singel: Nej, nu börjar det bli rätt trist faktiskt.
30. vill du gifta dig: Inte just nu, men någon gång.
31. Vad heter din nuvarande pojk/flickvän: No name found.
Vänner:
32. de som vet mest om dig: Carrobarro.
33. den vän som du har känt längst: Ellie.
34. flera bra kompisar eller bara en allra bästa vän: Både och. En bästa vän och flera bra vänner.
35. någon du saknar att umgås med: Oj, många där.
36. en av dina bästa killkompisar: Tobias.
37. någon kompis som bor långt ifrån dig: Många.
38. den du har mest minnen med: Ellie och Carro.
39. bra vänner du inte träffar ofta: Anja, Ingrid, Frida, bl.a.
40. har du någon gång varit vän med någon som du inte tycker om nu?: Ja.
Övrigt:
41. personlighet: Rätt säker på att jag är schizofren, ena dagen är jag bäst, andra dagen sämst.
42. sport: Simning.
43. galen eller lugn: en skön blandning.
44. har du någon gång hört att du sjunger bra: HAHA, ja. Otroligt nog.
45. dricker du alkohol: Klart jag gör.
46. har du hört att du borde bli modell: Nej.
47. något speciellt du alltid har på dig varje dag: Underkläder. Vissa dagar bara det.
48. röker du: Ja.
6 onödiga frågor:
49. har du rökt? Ja.
50. har du snusat? Ja.
51. har druckit? Ja.
52. har haft sex? Ja.
53. har kysst en av motsatt kön? Ja.
54. strulat med någon av motsatt kön? Ja.
Ledsen
Ikväll blev både bra och dåligt.
Bra var det att jag fick träffa Oskar, Amanda och nya ansikten.
Dåligt blev det av att träffa Björn. Jag fick för första gången upptäcka hur det känns att vara den dåliga i någonting. Det dåliga som sårat någon annan så pass att vänner får rycka in.
Jag fick ikväll, för första gången, veta hur det känns att inte vara omtyckt på riktigt.
När vänner, VÄNNER till killen man sårat intar försvarställning. Då har man sårat någon på riktigt.
Det känns förjävligt.
Jag känner mig förjävlig.
Jag ska gå och lägga mig nu. Hopaps att allt är borta imorgon. Att jag inte känner mig som en parasit då.
För det gör jag nu.
Jag känner mig som en förbannad jävla parasit.
Så mycket, så lite, så ingenting
Vissa gånger går jag bara in i ett vakum. Ett vakum där allt jag tänker på förvandlas till dimma, damm och dis. Det finns inget att bevisa, ingenting att sträva efter och ingenting att längta efter.
Tiden känns som ett evighetshjul men samtidigt som ett timglas. Tiden rinner ut, men för sakta.
Vad vill jag göra? vem vill jag vara? hur ska jag gå till väga?
Det finns så många frågor som börjar snurra när vakumet avtar. Så många frågor men inte ett enda svar. Jag vet inte. Jag vet inte vem jag är idag. Jag vet inte vad jag vill göra. Jag vet inte hur jag ska gå till väga.
Därför gillar jag mitt vakum. Där slipper jag tänka. Jag slipper press och stress och jag kan släppa allt. Bara andas, blunda.
TILL DIG.
Ja skulle du älska mig, som ett slagskepp som älskar lasten?
Kan du älska mig som raketen älskar explosionen?
Kan du älska mig som Huckleberry älskar floden?
Kan du älska mig som trottoaren älskar förloraren?
Och kunde du älska mig om jag föll i tusen bitar?
Och kan du älska mig så tjackpundarn älskar sin barndom?
Kan du älska mig som Teo Jensen älskar gitarren?
Som en gammal vän?
Ja, som en gammal vän.
Som jorden älskar månen?
Som sjömannen älskar havet?
Som tågen älskar rälsen?
Och som fångar älskar flykten?
Som barnen älskar julen?
Som korten älskar turen?
Och som Romeo älskar Julia?
Och som jag älskar dig?
Kan du älska mig som raketen älskar explosionen?
Kan du älska mig som Huckleberry älskar floden?
Kan du älska mig som trottoaren älskar förloraren?
Och kunde du älska mig om jag föll i tusen bitar?
Och kan du älska mig så tjackpundarn älskar sin barndom?
Kan du älska mig som Teo Jensen älskar gitarren?
Som en gammal vän?
Ja, som en gammal vän.
Som jorden älskar månen?
Som sjömannen älskar havet?
Som tågen älskar rälsen?
Och som fångar älskar flykten?
Som barnen älskar julen?
Som korten älskar turen?
Och som Romeo älskar Julia?
Och som jag älskar dig?
SANNINGEN OM MIG.
Det är såhär ni ser mig, eller hur? Alltid glad? Alltid uppåt?
Hade utsidan jämt speglat insidan, hade denna bilden sett annorlunda ut.
Jag är så trasig och förstörd. Jag orkar knappt ta tag i något, men man måste ju.
Jag hoppas att ni förstår varför jag överragerar. Jag får utlopp för saker. Jag bara är sån.
Take it or leave it.
Jag behöver uppmärksamhet. Jag behöver få stå i centrum ibland.
Det är bara sån jag är.
Jag bryr mig för mycket om allt. Men vad ska man göra åt det man är?
Hade utsidan jämt speglat insidan, hade denna bilden sett annorlunda ut.
Jag är så trasig och förstörd. Jag orkar knappt ta tag i något, men man måste ju.
Jag hoppas att ni förstår varför jag överragerar. Jag får utlopp för saker. Jag bara är sån.
Take it or leave it.
Jag behöver uppmärksamhet. Jag behöver få stå i centrum ibland.
Det är bara sån jag är.
Jag bryr mig för mycket om allt. Men vad ska man göra åt det man är?
INGRID...
Tänk att något så (egentligen) litet kan växa sig så stort. Som ett bisting som blivit infekterat, vilket har resulterat i att man varit tvungen att amputera. Det var inte meningen att det skulle bli såhär, och ändå blev det så. Jag förstår att du inte menade något illa, kära vän. Men även om man inte gör saker med vilje så kan det bli fel. Jättefel, och det slutar ändå med att någon blir sårad.
Du är en av mina absoluta favoriter. Vi har så roligt, du och jag. Vad vi än gör. Jag älskar att vara med dig, för du får mig att känna mig uppskattad. Du vill veta saker om mig, säger jag att jag mår dåligt vill du alltid veta varför, och säger jag att något nytt har hänt lyssnar du jämt intresserat. Som om det verkligen var något intressant jag höll på att berätta (vilket det oftast inte är).
Vi har så många minnen tillsammans, och ändå har vi bara känt varandra i tre år. Det känns som om vi tillsammans har hela livet bakom oss, vilket ger mig någon form av trygghet. En känsla av välbehag och lugn.
Jag vet vart jag har dig, och jag hoppas att du vet vart du har mig. För jag försvinner ingenstans, även om det går snett ibland.
Jag är så glad att du finns i mitt liv, även om du är som du är ibland. Jag är inte rädd att säga till om jag tycker att du betett dig dåligt, om du fattar dåliga val osv, för jag vill bara ditt bästa, alltid. Du är yngre än mig, men oftast märks inte det. Du är väldigt skärpt, otroligt smart, och du kan ta vara på dig själv. Men det stoppar inte mig från att få en beskyddande-känsla gällande dig.
Du är en otroligt fin och ödmjuk människa, Ingrid. En sån person som alla borde få ha i sitt liv. Jag är glad att jag hittade en när jag bara var 16 år. Tänk, då var du 14, blond och jätteliten. Trots det, klick.
Jag har älskat dig sen dag ett, och jag kommer att fortsätta älska dig tills dagen D, för hur skulle jag kunna sluta älska dig?
Du är speciell, otroligt speciell, och jag älskar det. Det känns egentligen otroligt löjligt att vara ledsen över en sån bagatell, men är det inte så? När människor man älskar gör något känns det tiotusen gånger värre än om det hade varit vem som helst?
Jag hoppas du förstår mig, för jag förstår dig. Ditt sätt och tänka och jag förstår på ett sätt varför du valde att inte berätta. Jag är på ett sätt likadan. Lika rädd för att behöva visa mig svag och ledsen.
Men i fortsättningen, lova att inte vara rädd för det med mig. För jag är här för det. För att vara ledsen med dig, för att vara rädd med dig, för att stötta dig när du behöver det, skratta när du behöver det, gråta när du behöver någon att gråta med, och älska dig lite extra när du verkligen behöver extra kärlek.
Vår vänskap är starkare än bråk och tjaffs, men kan vi inte försöka att vara öppna med varandra i fortsättningen? allt blir så mycket bättre då. Inga lik i garderoberna, har du lik - lägg dom framför mig och säg ''Ey, jag klantade till mig. Hjälp mig att fixa detta?'' så begraver vi skiten tillsammans. Det låter väl bra?
Du är en av mina absoluta favoriter. Vi har så roligt, du och jag. Vad vi än gör. Jag älskar att vara med dig, för du får mig att känna mig uppskattad. Du vill veta saker om mig, säger jag att jag mår dåligt vill du alltid veta varför, och säger jag att något nytt har hänt lyssnar du jämt intresserat. Som om det verkligen var något intressant jag höll på att berätta (vilket det oftast inte är).
Vi har så många minnen tillsammans, och ändå har vi bara känt varandra i tre år. Det känns som om vi tillsammans har hela livet bakom oss, vilket ger mig någon form av trygghet. En känsla av välbehag och lugn.
Jag vet vart jag har dig, och jag hoppas att du vet vart du har mig. För jag försvinner ingenstans, även om det går snett ibland.
Jag är så glad att du finns i mitt liv, även om du är som du är ibland. Jag är inte rädd att säga till om jag tycker att du betett dig dåligt, om du fattar dåliga val osv, för jag vill bara ditt bästa, alltid. Du är yngre än mig, men oftast märks inte det. Du är väldigt skärpt, otroligt smart, och du kan ta vara på dig själv. Men det stoppar inte mig från att få en beskyddande-känsla gällande dig.
Du är en otroligt fin och ödmjuk människa, Ingrid. En sån person som alla borde få ha i sitt liv. Jag är glad att jag hittade en när jag bara var 16 år. Tänk, då var du 14, blond och jätteliten. Trots det, klick.
Jag har älskat dig sen dag ett, och jag kommer att fortsätta älska dig tills dagen D, för hur skulle jag kunna sluta älska dig?
Du är speciell, otroligt speciell, och jag älskar det. Det känns egentligen otroligt löjligt att vara ledsen över en sån bagatell, men är det inte så? När människor man älskar gör något känns det tiotusen gånger värre än om det hade varit vem som helst?
Jag hoppas du förstår mig, för jag förstår dig. Ditt sätt och tänka och jag förstår på ett sätt varför du valde att inte berätta. Jag är på ett sätt likadan. Lika rädd för att behöva visa mig svag och ledsen.
Men i fortsättningen, lova att inte vara rädd för det med mig. För jag är här för det. För att vara ledsen med dig, för att vara rädd med dig, för att stötta dig när du behöver det, skratta när du behöver det, gråta när du behöver någon att gråta med, och älska dig lite extra när du verkligen behöver extra kärlek.
Vår vänskap är starkare än bråk och tjaffs, men kan vi inte försöka att vara öppna med varandra i fortsättningen? allt blir så mycket bättre då. Inga lik i garderoberna, har du lik - lägg dom framför mig och säg ''Ey, jag klantade till mig. Hjälp mig att fixa detta?'' så begraver vi skiten tillsammans. Det låter väl bra?
Hur du än klantar till dig, vad du än gör, kommer jag alltid att finnas där bakom dig, mitt lilla hjärta.
Glöm inte det.
Glöm inte det.
TJA!
Everybody get in your position
Pay attention, and listen
We're tryna get this all in one take
So let's try and make that happen
Take one
Action!
Pay attention, and listen
We're tryna get this all in one take
So let's try and make that happen
Take one
Action!
Dance on my own? Na, don't think so.
Jag har gjort klart en uppgift (som egentligen skulle varit klar för en vecka sen drygt).
Nu sitter jag och funderar över livets stora gåta. Älska, glömma & förlåta.
Vilket jävla trams??!! vem fan kom på det? Skulle vilja ge den en nit.
Det måste vara ett jävla gammalt talesätt för inte fan funkar det så nu?
Glömma kan man för fan aldrig göra om man varit tvungen att förlåta någon? Och älska är det inte säkert att man vågar göra igen när man tvingats förlåta (och glömma)..?
Jag förstår inte varför det egentligen ska vara så svårt att glömma saker? Jag menar visst, mattetal och skolarbete i allmänhet glömmer man, men varför är det just det man glömmer och inte något annat?
Det finns vissa saker man alltid kommer hålla fast vid, och jag undrar WHY??!?!
Jag har vissa keymoments in life som jag aldrig kommer glömma, även om jag önskar att jag gjorde det (inte alla vill jag ju glömma men...):
* Dagen jag träffade Tobias
* Dagen pappa flyttade (första gången)
* Dagen jag kom på pappas otrohet
* Dagen jag fick Isabelle vs dagen jag lämna bort henne
* Dagen jag förlorade min oskuld (vilken brud glömmer det liksom....)
* Julaftonen - 98 när jag fick min Hercules-film
Det är liksom ögonblick som är så starkt inpräntade i mig att jag förmodligen aldrig kommer glömma bort ens en liten detalj.. sjukt va?!
Jag har tänkt jävligt mycket på det där på senaste tiden, varför man minns vissa saker och glömmer andra?
Jag kom på det för ett tag sen... typ 20 min sen...
Antingen har dom där minnena gjort ett så starkt posetivt intryck på dig att din kropp flippade ur, eller så har minnet sårat dig så djupt att du tappat andan. Dom där minnena är allt det där för mig.. private shit jag skriver nu alltså... intressant...
Jag måste fortsätta plugga nu, SYND!!
Ska skriva om Ku Klux Klan, jävligt roligt...
Nu sitter jag och funderar över livets stora gåta. Älska, glömma & förlåta.
Vilket jävla trams??!! vem fan kom på det? Skulle vilja ge den en nit.
Det måste vara ett jävla gammalt talesätt för inte fan funkar det så nu?
Glömma kan man för fan aldrig göra om man varit tvungen att förlåta någon? Och älska är det inte säkert att man vågar göra igen när man tvingats förlåta (och glömma)..?
Jag förstår inte varför det egentligen ska vara så svårt att glömma saker? Jag menar visst, mattetal och skolarbete i allmänhet glömmer man, men varför är det just det man glömmer och inte något annat?
Det finns vissa saker man alltid kommer hålla fast vid, och jag undrar WHY??!?!
Jag har vissa keymoments in life som jag aldrig kommer glömma, även om jag önskar att jag gjorde det (inte alla vill jag ju glömma men...):
* Dagen jag träffade Tobias
* Dagen pappa flyttade (första gången)
* Dagen jag kom på pappas otrohet
* Dagen jag fick Isabelle vs dagen jag lämna bort henne
* Dagen jag förlorade min oskuld (vilken brud glömmer det liksom....)
* Julaftonen - 98 när jag fick min Hercules-film
Det är liksom ögonblick som är så starkt inpräntade i mig att jag förmodligen aldrig kommer glömma bort ens en liten detalj.. sjukt va?!
Jag har tänkt jävligt mycket på det där på senaste tiden, varför man minns vissa saker och glömmer andra?
Jag kom på det för ett tag sen... typ 20 min sen...
Antingen har dom där minnena gjort ett så starkt posetivt intryck på dig att din kropp flippade ur, eller så har minnet sårat dig så djupt att du tappat andan. Dom där minnena är allt det där för mig.. private shit jag skriver nu alltså... intressant...
Jag måste fortsätta plugga nu, SYND!!
Ska skriva om Ku Klux Klan, jävligt roligt...
My love
Jag insåg inatt när jag gick och la mig att jag känner mig så fruktansvärt ensam i min stora säng.
Hur sorligt är det inte egentligen att ha en 1.60 säng när man är själv?
Jag sover jämt på vänster sida, längst ut. Det har jag alltid gjort. Det är bara en kille som har fått sovit där med mig, han fick ta höger sida, och dom nätterna när han sov där kändes min säng som ett fucking paradis.
Jag vill att min säng ska vara så underbar igen, nu är den bara sorlig. Jag blir arg när jag lägger mig där.
Jag saknar närheten, jag saknar allt bra som en säng för med sig när man är två.
Min säng nu är inte alls lika fin som förra vintern. Förra nyår.. ♥ det var jättefint..
MEN MEN, jag får väl sova själv. Jävla skit.
Hur sorligt är det inte egentligen att ha en 1.60 säng när man är själv?
Jag sover jämt på vänster sida, längst ut. Det har jag alltid gjort. Det är bara en kille som har fått sovit där med mig, han fick ta höger sida, och dom nätterna när han sov där kändes min säng som ett fucking paradis.
Jag vill att min säng ska vara så underbar igen, nu är den bara sorlig. Jag blir arg när jag lägger mig där.
Jag saknar närheten, jag saknar allt bra som en säng för med sig när man är två.
Min säng nu är inte alls lika fin som förra vintern. Förra nyår.. ♥ det var jättefint..
MEN MEN, jag får väl sova själv. Jävla skit.
Pirrelipirr
Det är lite konstigt. Det finns typ ett fåtal personer som jag blir sjukt blyg för! Som jag knappt kan se i ögonen för jag börjar rodna och får det svårt att typ ens få ut ett Hej!
En sån människa har kommit in i mitt liv nu, och jag är väl lite smått nerövs och sådär. Jag vet inte riktigt. Det är en knepig situation!! Jag vet inte riktigt hur man ska göra åt det? Alltså, dricker jag och det händer är det chill, säger jag något fel så kan man alltid skylla på alkoholen, men jag menar... träffar man den nykter då?? VAD SKYLLER MAN PÅ DÅ???!!
Jag tänkte väl bara höra om det finns någon övning man kan göra för att inte behöva vara så nervös, jag är ju en jävligt social person och jag har inga problem annars att prata och så, speciellt inte när jag druckit, men detta blir knivigt?!
VAD GÖR MAN?! det är inte direkt mitt fel att folk är för snygg för sitt egna bästa och man vill slita av dom kläderna, det är deras problem inte mitt, eller ja, iallafall tills jag slitit av dom kläderna.. eeehm... JA!
TIPS RÅD HJÄLP NU TACK!!
En sån människa har kommit in i mitt liv nu, och jag är väl lite smått nerövs och sådär. Jag vet inte riktigt. Det är en knepig situation!! Jag vet inte riktigt hur man ska göra åt det? Alltså, dricker jag och det händer är det chill, säger jag något fel så kan man alltid skylla på alkoholen, men jag menar... träffar man den nykter då?? VAD SKYLLER MAN PÅ DÅ???!!
Jag tänkte väl bara höra om det finns någon övning man kan göra för att inte behöva vara så nervös, jag är ju en jävligt social person och jag har inga problem annars att prata och så, speciellt inte när jag druckit, men detta blir knivigt?!
VAD GÖR MAN?! det är inte direkt mitt fel att folk är för snygg för sitt egna bästa och man vill slita av dom kläderna, det är deras problem inte mitt, eller ja, iallafall tills jag slitit av dom kläderna.. eeehm... JA!
TIPS RÅD HJÄLP NU TACK!!
om...
Om jag vågade, OM jag verkligen vågade, skulle jag skriva en kärleksdikt till dig nu, en kärleksdikt som skulle få Håkan Hellströms texter om kärlek och missär att verka hatiska. Om jag vågade skulle jag skrika så hela världen hörde, jag skulle skrika ut hur mycket jag verkligen älskar dig. Hur mycket jag alltid har älskat dig. Hur du får mig att känna hur hur mycket jag önskar att du var nära mig.
Jag vågar inte det nu. Jag önskar att jag vågade, men jag kommer nog aldrig att våga. Inte igen.
Jag vågar inte det nu. Jag önskar att jag vågade, men jag kommer nog aldrig att våga. Inte igen.
Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig
MEN HERREGUD.
Finns det någon som man kan lita på? inte för att man ska lita på näst intill randoms, men ändå? är det verkligen nödvändigt att skvallra och grejer hela tiden? Jag förstår inte grejen. Väx upp people! Nu är inte dagens det värsta längre. Jag blir matt.
Jag vill bara gå och lägga mig och sen sova så allt känns bättre imorgon.
Jag ska snart gå och lägga mig. Mitt tåg blev inställt, så jag får ta äckelbussen hem till Sundsvall. 5 timmar. Jag peppar inte direkt. Tur att jag laddar min ipod nu när två extra timmar på bussen står på schemat.
Denna dagen har förövrigt varit väldigt surrealistisk. Jag vet inte riktigt. Allt känns förändrat, och jag vet inte riktigt på vilket sätt. Det är lite oroväckande.
God natt.
fan.
Jag saknar dig. Så sjukt jävla mycket. Jag behöver dig nära hela tiden, jag märker det nu. När du inte finns här. Du har inte funnits på ett tag, men du borde. Jag tror du vet det själv. Jag vill inte att det ska vara såhär. Jag vet ju att jag vill vara med dig. Bara dig. Det har alltid varit bara, bara du.
DAG 2 - Min första kärlek.
Min första kärlek hette Tobias, eller, han heter fortfarande Tobias. Han bor i Södertälje och är 19 år gammal.
Vi började prata för över ett år sen på bilddagboken (otippat!). Han hade en bild på Andy Samberg som visningsbild och den komenterade jag. Sen gick det inte en dag efter den dagen då vi inte pratade. Jag blev kär direkt. Verkligen direkt. Efter första svaret.
Jag såg mig själv med honom, liksom. Fattar ni? Såg honom på det sättet hela tiden. Visst tvekade jag vissa stunder, vilket måste ha varit otroligt jobbigt för honom, att alltid behöva bevisa sig själv. Det vet vi ju alla hur otroligt jobbigt det är när någon har tvivel om en.
Jag gav allting en chans iallafall, jag var ju kär. Han var perfekt för mig. Han var så snäll, så rolig och vi hade samma musiksmak, han hade världens bästa humor och allt gällande honom gjorde mig till en bättre människa.
På julafton 2009 sa jag att jag älskade honom första gången, och han sa det tillbaka. Det var finaste studen på hela kvällen, lätt.
Den 28:e kom han hem till mig. Jag var så jävla nervös. Men jag fick en puss direkt när han klev av bussen, och sen efter det blev det tusen till.
Han var det finaste som fanns enligt mig. Fanns inget som var bättre.
Ja, det höll inte speciellt länge, vilket jag har varit ledsen över ett bra tag, men nu börjar det kännas bättre. Jag vill ju trots allt bara att han ska vara lycklig, det har alltid varit A och O.
Vi hade en fin tid, jag var lycklig och ja, det var min första kärlek.
Vi började prata för över ett år sen på bilddagboken (otippat!). Han hade en bild på Andy Samberg som visningsbild och den komenterade jag. Sen gick det inte en dag efter den dagen då vi inte pratade. Jag blev kär direkt. Verkligen direkt. Efter första svaret.
Jag såg mig själv med honom, liksom. Fattar ni? Såg honom på det sättet hela tiden. Visst tvekade jag vissa stunder, vilket måste ha varit otroligt jobbigt för honom, att alltid behöva bevisa sig själv. Det vet vi ju alla hur otroligt jobbigt det är när någon har tvivel om en.
Jag gav allting en chans iallafall, jag var ju kär. Han var perfekt för mig. Han var så snäll, så rolig och vi hade samma musiksmak, han hade världens bästa humor och allt gällande honom gjorde mig till en bättre människa.
På julafton 2009 sa jag att jag älskade honom första gången, och han sa det tillbaka. Det var finaste studen på hela kvällen, lätt.
Den 28:e kom han hem till mig. Jag var så jävla nervös. Men jag fick en puss direkt när han klev av bussen, och sen efter det blev det tusen till.
Han var det finaste som fanns enligt mig. Fanns inget som var bättre.
Ja, det höll inte speciellt länge, vilket jag har varit ledsen över ett bra tag, men nu börjar det kännas bättre. Jag vill ju trots allt bara att han ska vara lycklig, det har alltid varit A och O.
Vi hade en fin tid, jag var lycklig och ja, det var min första kärlek.
En av dom få bilder som finns på oss. Tror det finns fyra, och denna bild är lagom fin för att blogga.
Jag kommer alltid att bry mig hemskt mycket om honom, vad han än säger eller gör. Vi funkade helt enkelt inte som par.
♥
Jag kommer alltid att bry mig hemskt mycket om honom, vad han än säger eller gör. Vi funkade helt enkelt inte som par.
♥
DAG 1 - Presentation.
Eftersom att hela den här listan är nya flugan ska jag försöka mig på den, bara för att man måste hålla sig på topp!
Jag heter Emma Westerlund, (det är sjukt irriterande att försöka skriva gramatiskt korrekt, men jag försöker för eran skull!!) jag bor i en trea i Skönsbergs centrum i staden Sundsvall med min mamma. Mamma och pappa är skild, pappa bor i Sollefteå.
Jag är en väldigt komplicerad människa, och detär inte något jag säger bara för att ha något intressant att säga. Jag ÄR verkligen komplicerad. Men jag har lärt mig att leva med det, precis som vilken människa som helst.
Jag är obstinat, jag kan bli sur och vara sur i dagar om saker inte går som jag vill, jag är överkänslig gällande vissa saker, vilket kan vara jobbigt ibland.
Jag blir lätt förälskad, men jag blir sällan/aldrig riktigt kär.
Kärlek är viktigt för mig eftersom att det är på såvis som man blir bekräftad. Man måste få någon bekräftelse. Jag lyssnade på radion en dag när jag åkte hem och då var det en mycket vis kvinna som sagt såhär ''Man vill bli älskad. Men kan man inte bli älskad, vill man bli hatad. Lyckas man inte det vill man bli förakad. Människan är beroende av någon form av bekräftelse. Så är det bara.'' Kloka ord, enligt mig eftersom att dom stämmer in på de flesta om man tänker efter.
NEJ, nu glider vi ifrån ämnet! :D Jag ska forsätta berätta om mig själv.
Jag lever själv. Nu menar jag inte direkt att jag bor själv, att jag bor i en lägenhet själv, jag är singel, vilket inte är så roligt ibland. Jag saknar att ha någon, som jag inte haft på nästan ett år nu.
Jag råkar jämt ut för en massa trubbel, inte direkt trubbel DVS polis/droger/olagliga saker, utan mer bråk som handlar om andra saker, hamnar ofta i kläm eftersom jag vill försöka finnas för alla och ibland är det så sjukt jobbigt. Just nu är allting jobbigt i mitt liv, jag kan knappt äta. Jag bryr mig inte så mycket. Det är som det är, saker har börjat lösa sig och det känns okej. Dock är det lång väg kvar innan jag kan säga att jag mår ''jättebra''.
Jag har många fina, underbara vänner! vissa känner mig bättre, andra känner mig sämre. Jag har stor bekantskapskrets, vilket jag inte riktigt förstår, för enligt mig själv är jag inte så speciellt social av mig. Jag har min charm, det är allt jag har, haha.
Vad mer vill man veta om en 18-årig student?
Jag går foto! DET kan ju vara intressant att veta. Jag är beroende, och då menar jag verkligen beroende av musik. Går det en timme på morgonen som jag inte har lyssnat på musik kan jag bli deppig, vilket kan vara jobbigt vid vissa tillfällen, t.ex. när Ipoden (gud förbjude) laddar ur. Då ligger alla i närheten risigt till!
Jag lyssnar på väldigt mycket blandat, men ändå inte blandat. Allt håller sig inom folk/indie/singer-songwriter/electro, vilket är kalas enligt mig!
Jag vet seriöst inte vad jag ska skriva om nu. Jag har inget som jag känner att jag vill dela med mig av mer. det var musiken, så jag får fastslå att jag har bäst musiksmak.
Jag tycker om mina vänner, jag är snäll, jag är givmild, jag kan vara elak när jag måste och jag är väldigt tolerant vilket är bra och dåligt.
Nej, nu måste jag gå och sova på riktigt! Jag har fixat mina smileys, jag har fixat lite på design (Ida har gjort det, hihi, tack!) och jag har skrivit första dagen på nya flygan. Imorgon kommer en ny del. SPÄNNANDE VA? :D
God natt, alla fina! Hoppas ni sover gott och allt sånt där töntigt man ska skriva när man är seriös.
Puss! ♥
Jag heter Emma Westerlund, (det är sjukt irriterande att försöka skriva gramatiskt korrekt, men jag försöker för eran skull!!) jag bor i en trea i Skönsbergs centrum i staden Sundsvall med min mamma. Mamma och pappa är skild, pappa bor i Sollefteå.
Jag är en väldigt komplicerad människa, och detär inte något jag säger bara för att ha något intressant att säga. Jag ÄR verkligen komplicerad. Men jag har lärt mig att leva med det, precis som vilken människa som helst.
Jag är obstinat, jag kan bli sur och vara sur i dagar om saker inte går som jag vill, jag är överkänslig gällande vissa saker, vilket kan vara jobbigt ibland.
Jag blir lätt förälskad, men jag blir sällan/aldrig riktigt kär.
Kärlek är viktigt för mig eftersom att det är på såvis som man blir bekräftad. Man måste få någon bekräftelse. Jag lyssnade på radion en dag när jag åkte hem och då var det en mycket vis kvinna som sagt såhär ''Man vill bli älskad. Men kan man inte bli älskad, vill man bli hatad. Lyckas man inte det vill man bli förakad. Människan är beroende av någon form av bekräftelse. Så är det bara.'' Kloka ord, enligt mig eftersom att dom stämmer in på de flesta om man tänker efter.
NEJ, nu glider vi ifrån ämnet! :D Jag ska forsätta berätta om mig själv.
Jag lever själv. Nu menar jag inte direkt att jag bor själv, att jag bor i en lägenhet själv, jag är singel, vilket inte är så roligt ibland. Jag saknar att ha någon, som jag inte haft på nästan ett år nu.
Jag råkar jämt ut för en massa trubbel, inte direkt trubbel DVS polis/droger/olagliga saker, utan mer bråk som handlar om andra saker, hamnar ofta i kläm eftersom jag vill försöka finnas för alla och ibland är det så sjukt jobbigt. Just nu är allting jobbigt i mitt liv, jag kan knappt äta. Jag bryr mig inte så mycket. Det är som det är, saker har börjat lösa sig och det känns okej. Dock är det lång väg kvar innan jag kan säga att jag mår ''jättebra''.
Jag har många fina, underbara vänner! vissa känner mig bättre, andra känner mig sämre. Jag har stor bekantskapskrets, vilket jag inte riktigt förstår, för enligt mig själv är jag inte så speciellt social av mig. Jag har min charm, det är allt jag har, haha.
Vad mer vill man veta om en 18-årig student?
Jag går foto! DET kan ju vara intressant att veta. Jag är beroende, och då menar jag verkligen beroende av musik. Går det en timme på morgonen som jag inte har lyssnat på musik kan jag bli deppig, vilket kan vara jobbigt vid vissa tillfällen, t.ex. när Ipoden (gud förbjude) laddar ur. Då ligger alla i närheten risigt till!
Jag lyssnar på väldigt mycket blandat, men ändå inte blandat. Allt håller sig inom folk/indie/singer-songwriter/electro, vilket är kalas enligt mig!
Jag vet seriöst inte vad jag ska skriva om nu. Jag har inget som jag känner att jag vill dela med mig av mer. det var musiken, så jag får fastslå att jag har bäst musiksmak.
Jag tycker om mina vänner, jag är snäll, jag är givmild, jag kan vara elak när jag måste och jag är väldigt tolerant vilket är bra och dåligt.
Nej, nu måste jag gå och sova på riktigt! Jag har fixat mina smileys, jag har fixat lite på design (Ida har gjort det, hihi, tack!) och jag har skrivit första dagen på nya flygan. Imorgon kommer en ny del. SPÄNNANDE VA? :D
God natt, alla fina! Hoppas ni sover gott och allt sånt där töntigt man ska skriva när man är seriös.
Puss! ♥
