Jag ser och läser saker väldigt ofta. Saker som inspirerar mig. Saker som jag själv strävar efter och som andra lever ut. Men inte jag. Varför tar jag inte tag i det, tänker jag då? Lätt svarat. Jag vågar inte och jag orkar inte. Jag har mål som, enligt mig, är så långt borta att dom känns omöjliga att nå.

Jag har redan fantiserat ihop min drömlägenhet. Ett litet, småburrigt kök i vitt, träskåp över diskhon som man inte öppnar utan skjuter. Stora och rediga kaffekoppar, kanske av märket Rörstrand eller likanande. Stora tekoppar som, liksom här hemma, hänger under tehyllan.

Ett vardagsrum. En stor viktorians soffa, kanske röd eller turkos ska stå i centrum. Om möjligt matchande fotöljer och en fotpall. En persisk matta på golvet om soffan är röd. Annars en stor, fluffig vit. Mormors bröllopskista som bord och ett fruktfat där det alltid finns frukt.
Ett skrivbord ska stå i ett hörn och en bokhylla ska sitta ovanför sängen i sovrummet.
Jag måste börja köpa mer böcker.
Värmeljus ska jag ha. Något som doftar äpple och kanel. Även ljusstakar, helst i silver. Dom får stå i fönstren.
Stringhyllor på väggarna vill jag ha i vardagsrummet. Helst ek.

Det finns så mycket jag vill ha. Om 2 år är det mitt.
Skriv upp det.


Walking on a dream